....

Nu har jag läst igenom alla mina tidigare blogginlägg, vilket bidrog till att många fina minnen kom upp till ytan. De flesta inläggen fick mig även att dra på smilbanden, för visst gillar jag dig fortfarande. Jag har ju skrivit om alla våra små äventyr och sådant kan man ju inte bara glömma bara för att man gått och blivit cp-sur för en småsak. Förrästen är det en värdslig sak som lika gärna kan glömmas och begravas nu på direkten.

Jag fattar att Du inte svarar på mina sms, jag skulle inte heller göra det om jag vore Du. Men nu är det såhär att jag ber och tigger benådan av dig, så sluta upp med att straffa mig genom att inte höra av dej.

Call me, sänd iaf ett litet sms så att jag vet att du fortfarande lever

snälla, tystnaden tar kål på mig!